Att sörja en katt

Att förlora en livskamrat

 

Det finns en dag som i vårt liv med katten som inte går att undvika hur gärna man än vill det. Det är dagen när din katt går bort. Oavsett hur den går bort så brukar sorgen vara stor och svår. Både människor och djur kan känna sorg. Precis som vi sörjer när våra älskade husdjur går bort så sörjer även den katt (eller annat djur)- kamrat som finns kvar. Att pyssla om lite extra och att "tala" med djuret hjälper ofta djuret en bit på väg i dennes sorgeprocess.

 

Djuret måste få sörja ett tag och det är inte ovanligt att katten blir ledsen och deprimerad. Man bör vara vaksam på situationen. När det har gått ett tag så bör man fundera på om man kanske ska skaffa en ny kompis. Den kommer aldrig att ersätta den gamla vännen men den kan bli en lika bra vän och höja livskvalitén för den ensamma katten. Gå på din känsla och hur din kvarvarande katt beter sig.

 

Avlivning

 

När du avlivar din katt hos veterinär får den somna in genom en överdos av bedövningsmedel som injiceras. Det hela är smärtfritt och katten förlorar medvetandet inom 15-20 sekunder. Du får självklart vara närvarande om du så önskar. Du kan smeka din vän och hålla om den tills den har gått bort och även en stund efteråt. Det är inte alla som vill vara med i detta moment utan väljer att ta sitt farväl efteråt. Båda sätten är helt OK. Det är DU som bestämmer. I vilket fall, var inte rädd för att ge uttryck för den överväldigande känslan av förlust du sannolikt kommer att känna. Personalen på veterinärkliniken har förståelse för din högst naturliga reaktion. 

 

Kremering eller begravning

 

En del kattägare väljer att kremera sin katt så att man då får tillbaka en urna eller kista med askan i. Dessa kan då begravas eller behållas som minne. Det finns på vissa ställen även speciella djurkyrkogårdar. Din veterinär kan hjälpa dig med att ta detta nästa steg och om det är nödvändigt, hitta någon som kan vidta nödvändiga arrangemang.

 

Om du behöver hjälp

 

Sorgen kan bli ihållande och outhärdlig för en del djurägare. Det är inget konstigt. Om du känner att det är svårt att komma vidare i sorgearbetet ska du inte fortsätta lida i ensamhet, sök hjälp! Du kan behöva hjälp att bearbeta sorgen efter din förlust.  Forskning i ämnet sorg har kommit fram till att det finns en sorgeprocess som består av fem faser. Om du vill läsa om detta så rekommenderar jag dig att skriva sökordet sorgeprocessen på www.google.se

 

För att skänka en smula tröst

För att försöka skänka dig en smula tröst så kan du läsa om "Regnbågsbron" ett poem skrivet av Paul C. Dahm. Regnbågsbron finner du här (ha gärna ljudet på) http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

Den svenska översättningen går såhär:

 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…